Ljuva magiska bebistiden...små små underverk i mycket söta format... Men verkligheten är inte så rosa skimmrande alla gånger! För min del, är det den kämpigaste perioden av bebistiden!
Ett vrak känner jag mig som på alla sätt och vis!
Det ända man kan glädjas åt är att de är en kort period av ens liv. Magknip och sömnlösa nätter avlöser varann här och efter en natt med 2-3 timmars sömn så vaknar dottern och jag kan inte sova på dagen. För varje dag som går är vi en dag närmare en bättring och en vändning! Gäller att försöka se ljuset i kaoset:)
